Lördag idag, söndag imorgon

Idag har jag jobbat.
Det var göööörkul!


Jag har tappat min telefon i marken ett X antal gånger. Varje gång får jag typ ont i hjärtat. Jag tycker så synd om den, stackars lilla lur som faller i backen. Men hjärtsvedan kommer antagligen ifrån min rädsla av att telefonen ska gå sönder, då brakar helvetet lös...

Det var dagens lilla uppdatering. Have a lovely life.
Jag ska dra till stan på "ett glas", som kanske blir två eller tre.

// B

Oh fuck you F

Lämnar du mig ensam i det patetiska träsket så ska du få sota för det.
Jag kan inte leva ett patetiskt liv för två personer! KAN INTE!
So don't you leave me here in singles träsk.

Dags att dra igång helgen, jobb väntar från fredag till söndag. Det är sista helgen i maj vilket betyder Elitloppet med stort E. Elitloppet är årets värsta helg, men också den absolut roligaste. Kunderna strömmar in vilket betyder enormt med jobb. Tackar, det gillas!

// B, har lock för örat efter duschen, den är fylld med vatten. Bah

Hugg då!

J och jag har fiskat kvällen lång.
Och ja, han fick den första fisken. Men så va den också lika stor som mitt lillfinger.
Och ja, han fick även den andra fisken. Men de va en ful Mört som hade simmat bört.

Jag fick nada.
Jag hade en jävel som åt och åt och åt men aldrig högg. Men de va säkert en ful mört det med.

Även om vår kväll kretsat kring att få upp de där jävlarna och glo på ett flöte i timmar så kändes det vettigt ändå.
Vettigt att va ute och jaga fula firrar istället för att glo på TV.
Jag glor aldrig på TV längre.

Betyder det..?
Nej det kan det inte!
Eller?

Har jag fått ett liv?
/F- O.M.G!

Jag till salu

Seglar in på bloggen,
ser att F uppdaterat.
Var ju tvungen att göra samma sak som hon antagligen gjort i sin tristess.
Googlat våra namn.
Och mycket riktigt så kom ju vår vän Ann upp.
Komiskt.

Men vad jag sedan upptäckte var mindre kul.

Jag annonseras ut. Vadfan är det här? På Tradera också. Hoppas jag är dyr.
Synd att de stavat fel dock.



// B

Destrozar



Det här är vad man får upp på Google när man googlar vårat namn. B och F.
Vår vän Ann.

Det var roligt tycker jag.

/F- Lättroad.

PMS?

Ta en tur med hurtigrutten, Du har ju själv sagt det!

HAR JAG JU FÖR FAN ALDRIG SAGT!!!!!!!!!


/F- Lackar ur på tv reklam.

Tv, I love you. I will never let you down.

Nu är det såhär va, helt plötsligt öppnade sig himlen för mig. En ljusglimt tittar ner på mig och låter mig för en liten stund le lite, lite åt att inte ha ett jobb att gå till om vardagarna. Tv3 sänder alla säsonger av Sex and the city från och med ikväll. Klockan 23 börjar det och jag älskar't. Visserligen är jag mitt uppe i en säsong eftersom att Comedy central sänder hela TRE avsnitt per kväll. Och det är ju för underbart.

Då är ju frågan....

Ska jag börja kolla om från hela början eller fortsätta där jag är? Eller ska jag rentav ta min egna box och ha ett heldagsnöje?

Näeeee, kvällarna måste ju spenderas på något sätt när jag inte ens behöver gå upp om dagarna om jag inte känner för det. Klockan 00:00 börjar dessutom Two and a half men på trean. Hur lovely?

// B, en vandrande tv-tablå med känsla för humor. YEAH THAT'S RIGHT! HUMOR!


Hurra hurra hurra

Jag ger mig in i leken igen.. även om ni uppenbarligen inte gillar mig.

Sommartider betyder inte bara sol och värme, det betyder födelsedagar straight from maj till augusti. Minst en om månaden. Det börjar den 23:e maj, min lilla lillebror fyller år. Igår fyllde han 10. 10 år är han nu. Jösses, det känns som att han funnits for ever.

Tio dagar senare kommer jag, 3:e juni fyller jag 20. Oj maj gad. Tjugo barre. Me?

Sen hoppar vi en månad till juli, den 5:e närmare bestämt. Då fyller farsgubben år. Hur gammal han blir vet jag inte riktigt, 42 eller 43 tror jag. Men eftersom att mina föräldrar är skilda så firar vi oftast inte hans födelseDAG med honom, men det klart vi tar tillfället i akt och fikar ordentligt!

Sen hoppar vi några veckor till 21:a juli. Då fyller min stora lillebror 17 år. Snart 18 alltså. Hujedamig.

Sedan ytterligare några veckor till den 5:e augusti. Jag antar att min mammas ålder är hemligstämplat men jag kan tyst viska att hon blir 40. Hon vill inte firas stort och hon vill helst inte firas allt. En middag räcker.

Detta mina vänner, det betyder tårta. Tårta i massor. Massor med tårta. Vi hinner knappt äta upp förra tårtan innan nästa ska bakas för att fira nästa famildemedlem. Men nu gjorde jag mina familjemedlemmar en tjänst, jag tog den sista tårtbiten av min lillebrors tårta (okej, jag sparade en bit till honom tills han kommer hem från skolan). Jag menar, jag vill väl inte att de ska bli feta?

Så vi sammanfattar såhär; under sommarhalvåret så rullar vi mestadels fram. Under vinterhalvåret går vi på diet för att kunna fetta oss rejält under allas födelsedagar.

Capish?

// B

En riddares historia och nudlar

Här sitter jag en vanligt skit söndag och bölar loss till En riddares historia.
Jag är ett stort undantag när det gäller historia. Don't like it. Alla älskar ju historia, vill veta mer mer mer och tycker så det SJUKT intressant.
 Men inte jag. Näe. Cp jag.
Riddare till exempelt är jag inte ett dugg intreserad av heller. Tänker på råttor och pesten.

/F- Nepp.

Thanks for NOTHING!

Jag visste det, JAG VISSTE DET!

Det är F ni är ute efter. När F bloggar så går statistiken sky high. När jag gör mitt bästa för att prutta ut inlägg så går det käpprätt neråt helvete.

Fuck you!

// B

Facebook är min grej

Måste bara inflika med eeeeen liten sak innan jag lägger mig för att sova.

Ni som följt den här bloggen vet att jag är rätt Facebook-nördig av mig. Som F var en gång i tiden fast snäppet värre. (Tack vare min iPhone är jag helt fast.)

Hursom.

Jag hittade en grupp med ett namn som lät på ett ungefär såhär:

blablabla.... "... samla alla som är födda på 1900-talet i en grupp".

En tanke slog mig då.... Om man är född tidigare än 1900-talet. Är man inte rätt död då? Typ 1800-talet liksom.. Eller 1700-talet.. Eller 1600... ok, you get it. Och dessutom. Vem från 1800-talet skulle ha Facebook. Skulle den personen då vara med i gruppen: "Kom igen, samla alla födda på 1800-talet i en grupp. (Nu slår vi ungdomarna från 1900-talet!)".

Jag skulle vilja träffa någon som är född på 1800-talet. Och som dessutom kan hantera en dator.

Say whaaaat liksom?

// B

Mmmmmmm ..... makaroner och falukorv

OH MY GOSH

vad sugen jag är på makaroner och falukorv.
Det riktigt vattnas i käften på mig.
Lite ketchup på allt och det skulle sitta fint i kurran på mig.

DAMN synd att klockan är 1 på natten och inte 1 på dagen då det är lunchtid. Damn synd alltså.

Jag tror att jag ska omvända potatisbullarna till makaroner och falukorv imorgon, det är nämligen vad som nalkas till middag då. Ni vet, jag håller koll. Måste veta vad jag har att se fram emot imorgon liksom. Jag äter inte för att leva, jag lever för att äta. Mat är min last. Jag älskar mat! Koooooorrrvvvvv....

Jag frågar nämligen alltid min mamma vad det blir för middag imorgon. Då har jag mellan 14-16 timmar på mig att resonera fram en ny maträtt, ifall att jag inte är sugen på det hon föreslagit. Men oftast är jag ändå sugen, för min mamma lagar så god mat!

Herregud..... skriver jag om mat klockan ett på natten?

Jag är ju störd.

// B

Say what?!

Jag håller med F, i början höll våra inlägg klass.
Nu för tiden är de bara riktigt, riktigt patetiska. Inte patetiska som i början, utan riktigt illa.

Nu till något helt annat. Tiden har tydligen gått förbi mig. Gräset är grönt, solen värmer någe enormt, blommorna blommar och allt detta sker i en rasande fart. Jag hinner liksom inte med. Nyss satt F och jag fast i en stor snödriva liksom. Om två veckor och en dag fyller jag år. Då är det juni. Hur galet är inte det?

Från snö till sommar liksom.

Naturen har sin gång.

// B, snart 20 år. Livet rullar på.

Hard work work.

Töntigaste gruppen just nu på Facebook: Det här är mitt liv, låt mig leva som jag vill.

Dör av pinsamhet.


Alltså är det något jag inte har just nu så är det tid. B däremot, hon har lite mer tid än jag så hon får stå för alla patetiska inlägg. Måste dock säga att de är mer seriösa än patetiska, men de kan man klart se på utvecklingen av denna blogg, att de patetiska inläggen är få.
Herregud hur det såg ut i början.

Då levde vi ihop och hade det gosigt.
Just det. Gosigt.
Så jag vill beskriva de 4 månderna i ettan brevid pizzahuset.

Peace and love biljetterna är här och suktar efter oss btw. Ligger på bordet och skriker.
Fy fan va gött.


/F- ska sova lite nu.


Time to get this day started

Jag har ringt CSN, check.
Jag har kollat upp försäkring, check.
Jag ska ringa IBS, snart check.

Gaaaad vad jag känner mig effektiv. Naaaat.

Jag satte mig vid datorn för att kolla valutakurser. Det gjorde jag, men sedan seglade jag iväg på diverse olika bloggar. Inte okej. Dags att ta sig i kragen och göra klart det sista med papprena till US and the A.

Jag kan fortfarande inte fatta detta. Ska jag? LILLA jag? Till Usa? WHAAAT? Du skojar med mig. Hur fan ska jag klara mig? I Usa? Kunde jag inte valt ett land lite närmare. 16 timmar i ett flygplan dessutom. Det är ju inte som att jag kan åka hem över en natt om jag känner för det. Lilla fega jag i Usa... Herregud.

Dessutom har jag inte fattat att jag ska få plugga det jag drömt om så länge! Say what liksom? Journalistik. Damn. Fattar inte. Kommer fatta när jag sitter på planet. Ehe...


 
Det ser ut som att jag dansar. Kanske jag borde göra. Ta några glädjeskutt.

Näeeee.

Back to work.

// B

Jag hade en gång ett liv

Jag satt som vanligt och klickade runt på min favoritsida FACEBOOK!

Av en ren slump hamnade jag på Bälinge RF:s hemsida. En hemsida jag undvikit i ungefär 3 år... Herregud, tre år...

Det var såhär va, en gång i mitt patetiska liv hade jag ett liv som inte var patetiskt. Det var det bästa livet jag någonsin haft.

Det här var mitt liv:

 



Jag tillbringade i stort sett hela min lediga tid i stallet. Jag saknar det. Jag saknar henne. Amber. Hjärtat. Det som är det mest sorgliga är att jag aldrig mer kommer få uppleva en tid som den som var. Och jag kommer aldrig mer få se ponnyn som gjorde det lättare att leva. Det suger ännu mer än att veta att jag inte får tillbaka det livet.

Vad detta har med Bälinge att göra är att denna underbara varelse står numera på den ridskolan. Jag hälsade på henne en gång, det var bland det värsta jag gjort. Även om det var underbart att få känna hennes mule igen.

Men hey, back to my pathetic life!

Nu väntar Usa och nya äventyr. Även om det enda äventyret jag vill ha är det ovan nämnda..

// B, blev plötsligt väldigt nostalgisk

Jag har gjort det igen

0, 82 kr på kontot. HUR lyckas man? Hur fan?

Jo man är en fattiglapp. Så enkelt är det.

// B

Det är för varmt för kläder!

And I freakin' love it!

Inte för att jag tycker om att gå runt naken eller så, men för att det äntligen ÄR för varmt för kläder!

You got to love it. Love love love LOVE!

// B

Single dad

Oh damn!

Finns det något jag beundrar och blir rörd över så är det unga ensamstående pappor. Det är så himla fint! Hemskt å ena sidan, med tanke på att det inte finns en mamma med i bilden. Jag klickade runt bland olika bloggar och hittade en 19 årig kille med en tvåårig son. Mamman stack strax efter födseln när han var ca 17 år. Då blev han pappa på heltid. SJUTTON ÅR! Förstår ni vilken jävla kille det här är? De flesta skulle antagligen dumpa ungen hos föräldrarna och dra.. Jag kan inte med ord beskriva hur bra jag tycker att han är. Eller alla andra unga ensamstående pappor.

Dessutom kan jag inte låta bli att tycka att det är kind of hot! Det visar på ansvarstagande, omtänksamhet och kärlek. He's a keeper!

För att inte glömma alla ensamstående mammor där ute, ni är också riktiga klippor! Men jag är inte lagd åt erat håll så jag tycker inte att ni är särskilt heta. Men ni förtjänar en stor eloge.

Ville bara säga det. Fällde nästan en liten tår över denna 19-åriga kille. Snyft.

// B


"Vi som trivs i Hallstavik"

Såg föresten en grupp vid namn "Vi som trivs i Hallstavik" på fejjan... Det ska krävas mycket för att jag ska gå med i den gruppen. MYCKET!

Som att Hallsta blir Sveriges metropol. Och det vet vi ju alla att detta aldrig kommer ske. Vilket resulterar i att denna grupp aldrig kommer skåda min nuna bland medlemmarna.

Måste bara få ur mig denna frustration... Människor alltså, människor...

// B igen, känner mig lite hatisk

Pissed off

Vissa människor lever för att göra andra glada.
Andra lever för att göra livet pissigt för andra.
Jag har träffat en sådan människa.

Piss-människa!

// B

Many lifes, many chances.

Läste B's inlägg nedan och herregud vad HON känner sig själv bra.
Sådär är hon verkligen.
Jag har många sms från denna fröken om ditten och datten och oftast avslutas smsen med: Vad faaan tänkte jag med?!

Hon kör på med sitt You go girl, och Man lever bara en gång.
Hon är galen.
Det kan bli så himla fel. Ibland rätt. Bara ibland vill jag nog ändå säga.
Men i längden funkar det ändå för henne. För visst hon ältar, hon ältar ända ner till valet av glass. Men när valet väl är gjort säger hon inte ett pip. När hon förstått vilket misstag hon begått så dunkar hon huvudet i väggen en gång och så går hon vidare.

Jag.. däremot..
I min skalle finns det inte så mycket You go girl! Inte heller One life One chance.
Jag brukar säga att bara för att B har One life One chance tatuerat i huden så ska jag göra lika. Men istället ska det stå Many lifes Many chances.
När jag gjort ett dumt val dunkar jag huvudet i väggen i dagar. Sen kan jag acceptera och rycka på axlarna. Så lär jag mig en läxa.

B, hon har fan aldrig lärt sig en läxa. Hon kan göra samma misstag om och om igen. Men det måste ju ha att göra med att hon bara dunkar huvudet i väggen en gång. Inte mer.
Jag vill inte behöva stå och banga huvudet i flera dagar. Orkar inte det.

Jag tror stenhårt på flera liv.
Har inte bråttom med nånting egentligen.
Men man kan ju aldrig vara säker.. Därför gör man misstag då och då.

Ja, vi är rätt olika.
 
/F

One life One chance

Ni förstår nog inte vilka jäkla konversationer jag kan ha med mig själv. Jag diskuterar allt möjligt med mig själv i tysntad. Jag tänker så många olika tankar, konverserar runt dem, hittar lösningar, kommer med förslag, övertygar mig själv om att det är det rätta att göra, försöker övertyga mig själv om att inte göra't, inte känna, inte se.

Det dummaste är att jag alltid i slutändan tänker; One life One chance. Kör ba kör vafaaan!

Ska jag iväg och träffa någon och känner mig kluven i huruvida jag ska utföra detta eller inte så slutar det alltid med en övertalning med slutorden: One life One chance. You go girl.

Ska jag besluta mig om jag ska åka iväg på en resa eller om jag ska stanna hemma så väger jag det positiva och det negativa, även om det negativa väger över så åker jag ändå. Du vet, jag kan ju inte missa en sådan resa. Något spännande kan hända.

Eller det här med utgång, ska jag, ska jag inte? Jag jobbar ju faktiskt imorgon. Näe men vafan, man lever bara en gång. Det brukar ju vara skitkul. Det här kanske blir sjuuuuukt kul? Eller nej, jag jobbar imorgon. Kan inte. Slutar oftast med = NU KÖR VI BA!

Och hur jag strular till det med min framtid då? Ska vi ens gå in på det? Näe för fan. Men jag kan ju säga såhär mycket: Jag har varit på väg till Norge. Jag har varit på väg att flytta till Norrland. Sen skulle jag till England. Sen började jag söka som au pair i Usa. Helt plötsligt ska jag plugga i Usa. Allt detta på knappa året. Att jag orkar hålla på.

Bara det här med att välja en glass, jösses vilket tjatter det pågår i huvudet.

Och hur jag i efterhand kan sitta och tänka tillbaka på människor jag mött och känslor jag fått, varfan kom de känslorna ifrån?

Och hur jag än vrider och vänder på alla möjliga alternativen så tycks jag på något sätt välja fel. Men det inser jag ju inte förrän i efterhand. Och NU kan jag sitta här och tänka för mig själv: VAD I HELVETE TÄNKER DU MED?!

Och mitt motto då: One life One chance. Visserligen är det ett bra motto i sig, men jag använder det helt fel. Hädanefter ska jag tänka lite mer logiskt kring det.

Och för att understryka för mig själv: VADFAN TÄNKTE DU MED?!

Detta var väl mest en note to myself. Måste tänka steget före mig själv.

// B-orde verkligen sova nu

Ville bara dela med mig.

B kommer lite senare ikväll. Hon måste tydligen varva ner efter jobbet.
Vet precis vad hon gör då.
Hon äter choklad och bläddrar i veckorevyn.

Gud vad jag känner henne.
Känner henne ut och in typ.

/F- nästan lite stolt över det.


Damn

Det verkar ju inte funka att hota er heller.
Då drar ni bara.

Nu är det plötsligt glest med läsare igen.

Ni är värre än mensvärk.

/F

Jag leder

Med hästlängder slår jag nu B i de mest patetiska livet.
Som ni kanske läst så skulle (ska?!) åka till Usa i höst. NU kommer skitorganisationen Au pair in America och stoppar mig för att jag har gått i terapi för utmattning och depression. ÄR INTE DET LÖJLIGT?!
Det måste gå 3 år från och med att man blivit frisk.
3 år.
Jag är frisk nu. NU nu nunu.
Kan inte hjälpa att jag varit sjuk, det kan hända alla. T ex  En anhörig kan gå bort och du blir deppig, går i terapi och VIPS du anses som psyko.
Eller nått.

Tack, där försvan min dröm och mina planer för de närmaste månaderna.
Tack, jag sa upp mig från jobbet.
Tack, mitt liv suger.

Ledsen jag blev alltså.

Hatar er, hatar allt.
/F- Glad jävla kristihimmelfärds dag mtf.


Hårresande

Okej..

Näe, skit samma då.
Ni vinner.
Skit i att kommentera då.
Jag ger mig.
Vi ger oss.
F lyser ju med sin frånvaro.
Hon jobbar nämligen heltid nuförtiden.
Kul för henne, sämst för mig.

Näe men då tar väl jag och skriver en rad eller två. Jag har så himla tråkigt om dagarna så jag måste ju underhålla mig med någonting.

Idag ska mitt hår få sig en omgång tror jag minsann. Jag bävar för att klippa mig. Jag vill inte! Mitt hår är av äkta skandinavisk kvalité. Alltså, det växer otroligt sakta. Det går av för minsta lilla beröring. Det är tunt som papper. Men jag lever med det, bara det är långt. Men nu har vi nått en punkt tillsammans där jag märker att det inte mår bra. Så jag ska antagligen klippa det några millimeter. Notera millimeter, inte centimeter.

Så, HAH på er! Ett ytterst intressant inlägg, från mig till dig.



// B


Hittade inga kommentarer

Assoooo nu blir ja lite lessen.

Vad är det här?



"Hittade inga kommentarer."

Jag strejkar tills någon av er har kommenterat.
Vad som helst!
Ett litet hej räcker!
ANYTHING!
Give me something!

Så tills vi fått en enda liten kommentar skriver jag i.n.g.e.t.
Nada.
Not a single word.

HAH PÅ ER LIKSOM!
Hur känns det nurå?
Vavavavavava?

// B

Från småblogg, till storblogg

Föresten,

jag är lite avundsjuk på de så kallade Storbloggarna. De kan fråga vilken fråga som helst i bloggen, de får svar direkt. Skulle jag vilja veta vad formeln för jod är, ja då måste jag ju googla skiten. Om jag vill veta vad det blir för väder till helgen, då måste jag kolla vädret. Om jag vill veta varför mitt knäveck är blått med röda prickar på, då kommer jag antagligen aldrig få något svar. För så effektivt orkar jag inte leta.

Vill storbloggarna veta vad det finns för partier i Bryssel, då kan de fråga sina läsare.

Jag vill också ha en stor blogg! Förlåt. VI vill också ha en stor blogg!

Om jag däremot vill veta vad F gör. Ja då sms:ar jag'na.

// B

B o F, nästan som BF

Angående förra inlägget..

Angående: En gång hade jag faktiskt ett liv.

Vill ni höra om det livet? Nehe, inte det. Men det får ni göra i alla fall.

Det var livet före Effet. Före jag lärde känna F på riktigt. Innan vi började gymnasiet visste jag vem F var. Jag tyckte faktiskt att hon verkade lite smått läskig om jag ska erkänna. Trodde hon va en bitch. Detta vet inte F om, har aldrig sagt det till henne, för det visade sig att jag hade världens fel about that. Vi hade en gemensam vän, Effet och jag. Lite på så sätt visste jag ju vem hon var. Dessutom så delade vi ju nästan rum på ett orkesterläger som små. (Inte bandcamp a'la American Pie ska tilläggas!) Hon spelade fiol, jag spelade cello. (HAHAHA!)

Innan jag lärde känna Effet levde jag i ovisshet om vem jag egentligen var. Jag gick ofta och tänkte; Ja, vem är jag? Vad gör jag här? Vad är mitt kall på jorden? Vad förväntas av mig? 

Men sen kom hon, Effet med stort F, och satte sin gyllene fot i mitt liv.
Hon introducerade mig för Mig.

Under första året i gymnasiet inledde vi vår "lära-känna-fas". Vi umgicks, men vi umgicks inte. Sommarlovet från ettan till tvåan minns jag inte. Jag jobbade alldeles för mycket.



Under andra året gick vi in i någon slags "smekmånadsfas" I think. Eller kanske fasen efter det. Minns inte. Vi umgicks, men vi umgicks inte.



Under tredje året tror jag att vi blev som drygast. Vi blev nästan oskiljaktiga. Jag kände det på så vis i varje fall. Skulle inte F till skolan en dag så blev inte dagen en bra dag. Sms:ade hon på morgonen och sa att hon var sjuk, ja då funderade jag seriöst på att vara sjuk jag med. Vi genomled många konstiga lärare genom åren. Men vi gjorde det med ett flin. Oftast.

Ja det var ju faktiskt ett rent under att vi valde Barn och Fritid. Ingen av oss var särskilt intresserade av varken barn eller vad programmet kunde erbjuda. Vi stog en gång inne på Coop efter skolan och funderade på vad vi skulle byta till. För det här gick ju inte. Jag ville till bygg, F till floristlinje. Men hur det än blev så tragglade vi oss igenom tre år på BF. Vi rodde oss iland, som vi kallat det. Vi fick ju till och med behörighet till högskola på köpet!



F och jag. Nu har vi ju nästan känt varandra i snart 4 år. Det är ju lite kul. Aldrig trodde väl jag att hon bitchen i Häverölaget, vän med min vän, skulle bli en av mina bästa. Ja det kunde jag aldrig ana. Lucky me!

Jamen visstja. Jag skulle ju berätta för er om livet jag en gång hade. Det tar jag i nästa inlägg! Att jag alltid studsar vidare mot andra ämnen.

// B


VAD SKA JAG GÖRA ?

Jag har no fucking idea.

Hade jag haft en häst hade jag knallat ner till stallet och gosat lite med mulen.
Hade jag haft hund hade jag promenerat lite med den. (Hey! Jag har ju hund! Orkar inte.)
Hade jag haft en vän inom kanske.. 10-15 minuters radie så hade jag våldgästat denne.
Hade jag haft en fyrhjuling hade jag raceat nere på ängen.
Hade det vart varmt väder hade jag skuttat runt där ute.
Hade jag haft pojkvän hade jag tvingat honom att umgås.
Hade jag lust och ork så skulle jag gå på spinning  M75 kl. 18:30. (Like I would do that?!)
Hade jag läxor att göra så skulle jag gjort dem med detsamma.
Hade jag inte ett sådant samvete så skulle jag sätta mig och proppa i mig lot's of candy.
Hade jag orkat hade jag bakat en blåbärspaj. Craving!
Hade det inte regnat hade jag tagit mig ut och sprungit. (HAHA som att!)
Hade jag ett liv så skulle jag inte behöva lista saker jag "hade gjort om jag hade ett liv ...".

Bara så ni vet. Hade jag så hade jag.

// B, en gång hade jag faktiskt ett liv

Skatteverket, Ams och funderingar

Hörrni'ni'ni.

Nu tänkte jag berätta för er, att skatteverket, det kösystemet vill jag trycka upp i någons röva.

Kanske inte själva kösystemet, men antalet anställda. De hade en person i kassan när jag kom, en annan när jag gick. En enda person på typ 10 pers som väntade i kön. Varje person tog mellan 5-15/20 minuter på sig. Jag höll på att slita håret av mig där jag satt och väntade från nummer 33 till mitt nummer, 43. GAH! 40 minuter spenderade jag på att sitta på en stol och stirra på folk. FYRTIO MINUTER. För ett ynka litet papper som tog några få minuter..

Jaja, rules are rules. You better obey them.

Medan jag satt där och sög på mitt egna saliv så tänkte jag på en sak. Eftersom att arbetsförmedlingen ligger i samma lokaler kom jag på följande tanke:

Arbetsförmedlingen måste ju vara det enda företaget som inte gått back under finanskrisen. Det måste ju vara det enda företaget som inte behövt sparka medarbetare? För jag menar, ju fler arbetssökande, desto fler måste de väl hålla kvar? Eller blir det extra långa köer för de arbetssökande för att ams sparkat anställda? GAAAH jag blir tokig av mina tankar. Men jag tror starkt på det.

Det var dagens funderingar. Have fun!

// B

Just nu..

Vill jag bara ligga i Harkish hos B i hennes dubbelsäng och glo på TV, käka ostbollar och sova ut till långt in på förmiddagen dagen efter.
Jag orkar bara inte jobba.
Jag är så jävla lat.
Jobba är inte för mig.
8,5 timme cashar jag in.
Men vad hjälper det, när jag vill göra något annat?

/F- Nu är allt pest igen. Måste leva på någon annan.

Vi levererar, ni tar emot, ger feedback och lutar er tillbaka, ler lite, välkommen åter

VADFAN ÄR DET FÖR FEL PÅ ER?!

Här producerar vi inlägg efter inlägg.
Vi rent ut sagt SPOTTAR ut inlägg.
Vi suger ut det sista vi har att ge.
Vadfan får vi tillbaka?

I to N to the G to the E to the N to the T to the I to the N to the G.

I-N-G-E-N-T-I-N-G!

Skärpning för fan.

// B

Champ

Måste ju även klappa mig själv lite på axeln. Igår svängde jag ihop den godaste kladdkakan jag någonsin gjort. Den var sådär perfekt kladdig inuti och sådär mumsig spröd på ytan. Den var så god så den är slut nu. Jag tog den sista lilla biten alldeles nyligen och kom på att jag ska fota den lilla skapelsen och visa er min stolthet.

Här är den.

(Jag började äta på den innan jag kom på att jag måste visa er, visserligen syns det kanske inte så väl.)



Nu är den slut!

// B, självutnämnd kladdkake-mästare

Jag drog på den svarta mössan

Jag är avundsjuk på:

• Människor som känner människor som känner folk som har ett stort hus i skärgården som man kan åka till och fira lite festligare tillfällen. Fatta människoskaran man kan samla ihop. Lite kul.

• Välbärgade personer. Man kan göra allt med lite pengar. Köpa vad man vill, muta folk, torka sig i röven med sedlar, resa iväg, köpa värsta-bigga-feta lyxvåningen mitt i stan. You name it. Finns inget man inte kan köpa för lite cash.

• Kärlekande par. Kärlek. Kära peeps. Det finns ju inget mer underbart än två människor som är fullkomligt lost i varandra. Det gör det inte.

• Småflickor, stora också för den delen, som spatserar runt med sin fader. Umgås some quality time med fadren. En andra parentes liksom. De behöver inte ens umgås, bara tanken av att veta att de kan, gör mig svart av avis.

• Folk som lyckas. Typ Blondinbella. Henne är jag avundsjuk på. Vilken människa! Vilket driv. Got to love it.

// B, idag är jag svart

Jag är inte ett fan av rödvin

Jag ser ju även nu att min vän måste vart sjuuuukt trött när hon skrev ett inlägg härom natten. Hon har ju avslöjat sig själv också. Kraftigt. Ha förståelse för detta.

Igår fick jag besök av min barndomsvän och hennes mamma. Jag, mamma, min lillebror, M och hennes mamma lagade plankstek till middag, kladdkaka till efterrätt och hinkade vin i massor. Nu ljög jag, det var bara mamma och K som hinkade vin, vi andra drack barnvänligare drickor. Det satt bra i kistan vill jag lova!

Det blev väldigt sent och jag somnade så fort jag blundade runt halv 3 inatt.

M och K åkte för en stund sedan. Nu sitter jag här ensam med min trogne vän Internet. Har ni träffat honom? Han är en riktig filur den här, väldigt trogen ibland, men ofta lackar jag satan på han.

Jag måste få ur mig min sedvanliga mening: JAG HATAR SÖNDAGAR!

HataHataHataHataHataHataHataR.

Jag kunde följt med Effet och A:et till Uppsala (?) eller Täby (?), men tackade nej. Jag har inga pengar och att skicka ut mig i affärer fulla med kläder och säga åt mig att inte handla, är som att skicka in en hund i en korvfabrik och vifta med en korv framför nosen på han, men han får inte äta den. Det går liksom inte. Så istället för att pina mig på så vis så pinar jag mig med att hata söndagar. Bra deal.

Bara klockan får ticka lite och bara dagen får gå lite så ska jag ta mig till gymmet. Jag kan inte träna på dagen, det är ju rent ut sagt s.ä.m.s.t.

Så ja...

// B, that's all folks

Jude Law

(Skrevs 16:40, glömde publicera.)

Jag ber om ursäkt å min väns vägnar (heter det vägnar eller vägar?). Hon råkade avslöja mitt namn igår. Den som mot förmodan har råkat läsa detta, ursäkta henne så mycket. Det var inte meningen.

Idag är jag ledig. WIHOO! Det är inte ofta jag är ledig på lördagar. Det är lyx. Jag älskar att vakna upp en lördagsmorgon. Jag älskar det lika mycket som jag hatar söndagar. Lördagar är liksom .. MMMMMM! Går inte att beskriva!

Igår kväll när F och A åkte hem vid 23 så skulle jag lägga mig och sova var det tänkt. Men det gick ju som det gick. Jag var uppe till efter 01 någon gång, pratade lite med F. Sen ville ögonen slå igen för dagen, men det gick inte. Bara gick inte. Så jag slog igång "the Holiday". Så underbar film. Jag älskar den. Snyft.

Måste.Ha.Jude.Law!

(Eller iaf hans karaktär.)




// B, nykär


Chewing gum

Hur kan vi ha så mycket läsare men ingen kommentarjävel? Vad är det för fel på er? Detta är en tvåvägs kommunikation. Ge och ta. Ge oss nått.

Imorgon ska jag dra en shopping runda så det skriker om det. Det är bland det roligaste som finns, helt klart. Spendera pengar som inte finns. Ska köpa ett par bubblegum skor. Vad det är får ni se sen.
Om det är något som piggar upp så är det just detta. Shopping.
Den som säger att det är bullshit att man blir lycklig av pengar osv kan dra någonstans. För man blir visst lycklig. Inte fulländat lycklig kanske men lyckligare. Man kan köpa lycka med. Men det visste ni väl säkert redan.

Erkänn det.

Era jävlar.

/F- Börjar känna hat mot er. Donno why.


F <3

Ska säga er en sak.
B har blivit jävligt ful i käften. Hon svär konstant! Och alltid är det samma svärord.
Klassiker: FUCK, sen har vi Fuck it ,Fuckelifuckfuck, Oh fuck me, whatta fuck etc.

Fitta brukar hon också säga. Mer än något annat faktiskt.
Hon är ful hon.

Hon tycker om ord på F helt enkelt.

F ord och Effet. Det står för mig newbies.

/EFFET


So happy I could die



Inte visste jag då att mitt liv skulle ta en så patetisk bana. Men den har varit nice den med antar jag. Haft sina moments.
 B's och min tid i lägenheten till exempelt. Herregud att man ska ha så mycket att prata om just när man måste sova. Typiskt.
Eller alla bra dagar på jobbet. Skulle jag inte vilja byta mot nått. Om de inte va en mille då eller nått sånt.
Alla fyllor. Alla bra fyllor ska tilläggas.
Men just den där dagen, för snart ett år sen. So happy I could die.
Jag har upplevt lycka när den är som bäst. Top Notch. Det går, den finns där. Lyckan. Man måste bara gå igenom en jävla massa skit, sen kommer den. Kanske bara för en dag eller två, något år till och med.
Lycka är mer än Kalle Anka vet ni väl?


/F- Borde verkligen inte skriva såhär flummiga nattinlägg nu som man imorgon vill radera men inte vågar i fall att någon hunnit läsa och då äre kört. Då äre bara att stå för flummet. Göttmos.


Jävla fuckface

Jag ska förklara för er ...

Jag missade bussen "hem" till Norrtälje med 5 minuter, tack vare en kund som inte ens handla. DOH!
Jag ringde Effet And och grinade lite (okej, nu ljuger jag). Hon kom och hämtade mig.
Jag sitter nu hos henne och tar över hennes säng.
Hon duschar.
I helgen är jag ledig!

Ja det var väl allt ni behövde veta inför helgen då. Vi hörs väl.

// B

Förlåt för att jag inte lyssnade

Om en timme ska jag åka iväg till mina gamla hoods i H-viken. Min bror har bmx-träning så jag tänkte besöka Effet, Effet And som hon kallar sig själv. Jag kallar henne bara F. Eller Effrud. Eller Effet. Eller Effraim. Vad som faller mig in. Det slog mig att jag bara är ett B. Ett enkelt B. Eller ett B:igt B.

Här i min ensamhet i detta stora hus brukar jag lyssna på radio, P3 närmare bestämt. Morgonpasset, ibland Brunchrapporten, P3 musik, Christer och ibland även på Musikguiden när jag kör bil om kvällarna. P3 är en kanal som sänder mycket nyheter. I och med detta så lyssnar jag mycket på nyheter. Eller rättare sagt, jag försöker lyssna mycket på nyheter. Det har gått så långt så att jag får dåligt samvete om jag byter kanal till Rix fm när Christer är slut och det är ca 10 minuter med nyheter och sporten innan Humorhimlen eller något annat börjar.

Jag kan alltså inte byta från p3 till Rix fm innan de har läst klart nyheterna.

Sporten skiter jag i.

Är inte det sjukt?

Nyss lyssnade jag inte ens på nyheterna! Hade det igång i bakgrunden men kom på mig själv när klockan var 16:10 att jag inte ens lyssnat. Varför får jag dåligt samvete? I LOVE YOU P3!

// B

Fyra veckor och en dag

Åhoj!

Precis som rubriken lyder så är det exakt 4 veckor och 1 dag tills jag fyller 20 år. Helt galet, helt galet. Som jag längtat. Jag längtar inte till saker som systembolaget (även om det är ett plus i kanten att kunna gå in där), jag längtar inte till ... Ja vadfan får man mer göra som 20 åring som man inte får göra som 19?

Jag längtar efter att få vara ett år äldre och ett år närmare framtiden. Jag vill att månaderna till augusti ska gå svinfort, att Usa är det jag hoppas att det är, att jag lär mig massor, att jag utvecklas, att detta är precis vad jag vill jobba med i framtiden. Att jag kommer hem från Usa och alternativt hittar ett jobb inom journalistiken eller fortsätter plugga med detsamma. Att jag efter studierna äntligen får börja jobba på riktigt. Casha in pengar, det är mitt mål.

DET mina vänner, det är vad jag ser fram emot. Och jag tänker se till att vägen dit blir så grymt jävla lyckad för nu är jag taggad.

// B, fyra veckor och en dag kvar till 20 år. Ca 92 dagar kvar tills flygplanet lyfter och äventyret börjar.


Igår, eller förrgår.. eller något

Jag glömde visst nämna en sak.

F ska med!!

HON.SKA.MED ! ! ! !
Hon måste med.

- F, jag vill att du ska med.

// B, ska hjälpa dig så gott det går

Tro för fan...

inte att B ska få åka själv till USA! TRO BARA INTE DET ERA JÄVLAR.

För jag ska med.

/F- Skulle bara säga det.
Do not panic...

Usa, here I am

Oj jösses, vad har vi gjort för fel? Ni har ökat markant de senaste dagarna. Är det för att vi knappt skriver i bloggen? Eller är det för att det endast är F som skriver? Återstår att se...

Jag tänkte faktiskt avslöja mig även i denna blogg, precis som på facebook:

JAG SKA TILL USA I HÖST OCH JAG ÄR SÅ JÄVLA JÄVLA JÄVLA GLAD FÖR DET!

Ville bara utbrista det. Känns bra, känns bra.

Idag har jag jobbat och jag älskar't. Jag älskar att ha något att göra om dagarna, då lever jag. Under gymnasiet kunde jag spy på jobbet, men nu i efterhand inser jag att det var för att det blev för mycket. Sista året på gymnasiet med ett helg/lovjobb. Man I was tough.

Jag är helt enkelt gjord för att jobba. That's it.

Nu fick ni en liten uppdatering av mitt liv, jag hoppas att det snart är mindre patetiskt. Men än dröjer det som sagt några månader dit. Så räkna med några fler patetiska inlägg.

// B

Hon glömmer så lätt.

B och jag ska bättra på Karman lite.
Jag lever på att Good things comes to good people. Det kommer fan inge bra utav att vara en bitch, även om det kan va jävligt...kul.

På valborg satt de två Bena och jag i mitt rum på en kvadratmeter och bestämde oss för att hjälpa alla fyllon där ute i Hallsta.
Vi tog bilen och drog en sväng.
Vi skulle leta folk som behövde hjälp. Allt för Karman.
Vi ser en kompis till oss raggla på vägen ensam. Det första B gör är att åka förbi honom, peka och asgarva. (Tänk er garvet som Nelson har i Simspon.)
Hon glömmer så lätt min lilla böna. Hon glömde totalt bort att hon skulle vara snäll.
Som tur va behövdes bara en lite påminnelse och så vände hon på bilen och plockade upp kompisen.

Karman va skyhigh så att säga.
Och nu står hon på jobbet och jobbar. B älskar att jobba. Jag vet varför hon får jobba.
Good things comes to good people.

/F- Ska bli snel hest.

Nojsa

Åland är åland och det är jävligt farligt här.

Men vi trotsar det, jag och fröken Lantz.


/F

RSS 2.0