So happy I could die
Inte visste jag då att mitt liv skulle ta en så patetisk bana. Men den har varit nice den med antar jag. Haft sina moments.
B's och min tid i lägenheten till exempelt. Herregud att man ska ha så mycket att prata om just när man måste sova. Typiskt.
Eller alla bra dagar på jobbet. Skulle jag inte vilja byta mot nått. Om de inte va en mille då eller nått sånt.
Alla fyllor. Alla bra fyllor ska tilläggas.
Men just den där dagen, för snart ett år sen. So happy I could die.
Jag har upplevt lycka när den är som bäst. Top Notch. Det går, den finns där. Lyckan. Man måste bara gå igenom en jävla massa skit, sen kommer den. Kanske bara för en dag eller två, något år till och med.
Lycka är mer än Kalle Anka vet ni väl?
/F- Borde verkligen inte skriva såhär flummiga nattinlägg nu som man imorgon vill radera men inte vågar i fall att någon hunnit läsa och då äre kört. Då äre bara att stå för flummet. Göttmos.
