One life One chance
Ni förstår nog inte vilka jäkla konversationer jag kan ha med mig själv. Jag diskuterar allt möjligt med mig själv i tysntad. Jag tänker så många olika tankar, konverserar runt dem, hittar lösningar, kommer med förslag, övertygar mig själv om att det är det rätta att göra, försöker övertyga mig själv om att inte göra't, inte känna, inte se.
Det dummaste är att jag alltid i slutändan tänker; One life One chance. Kör ba kör vafaaan!
Ska jag iväg och träffa någon och känner mig kluven i huruvida jag ska utföra detta eller inte så slutar det alltid med en övertalning med slutorden: One life One chance. You go girl.
Ska jag besluta mig om jag ska åka iväg på en resa eller om jag ska stanna hemma så väger jag det positiva och det negativa, även om det negativa väger över så åker jag ändå. Du vet, jag kan ju inte missa en sådan resa. Något spännande kan hända.
Eller det här med utgång, ska jag, ska jag inte? Jag jobbar ju faktiskt imorgon. Näe men vafan, man lever bara en gång. Det brukar ju vara skitkul. Det här kanske blir sjuuuuukt kul? Eller nej, jag jobbar imorgon. Kan inte. Slutar oftast med = NU KÖR VI BA!
Och hur jag strular till det med min framtid då? Ska vi ens gå in på det? Näe för fan. Men jag kan ju säga såhär mycket: Jag har varit på väg till Norge. Jag har varit på väg att flytta till Norrland. Sen skulle jag till England. Sen började jag söka som au pair i Usa. Helt plötsligt ska jag plugga i Usa. Allt detta på knappa året. Att jag orkar hålla på.
Bara det här med att välja en glass, jösses vilket tjatter det pågår i huvudet.
Och hur jag i efterhand kan sitta och tänka tillbaka på människor jag mött och känslor jag fått, varfan kom de känslorna ifrån?
Och hur jag än vrider och vänder på alla möjliga alternativen så tycks jag på något sätt välja fel. Men det inser jag ju inte förrän i efterhand. Och NU kan jag sitta här och tänka för mig själv: VAD I HELVETE TÄNKER DU MED?!
Och mitt motto då: One life One chance. Visserligen är det ett bra motto i sig, men jag använder det helt fel. Hädanefter ska jag tänka lite mer logiskt kring det.
Och för att understryka för mig själv: VADFAN TÄNKTE DU MED?!
Detta var väl mest en note to myself. Måste tänka steget före mig själv.
// B-orde verkligen sova nu
Det dummaste är att jag alltid i slutändan tänker; One life One chance. Kör ba kör vafaaan!
Ska jag iväg och träffa någon och känner mig kluven i huruvida jag ska utföra detta eller inte så slutar det alltid med en övertalning med slutorden: One life One chance. You go girl.
Ska jag besluta mig om jag ska åka iväg på en resa eller om jag ska stanna hemma så väger jag det positiva och det negativa, även om det negativa väger över så åker jag ändå. Du vet, jag kan ju inte missa en sådan resa. Något spännande kan hända.
Eller det här med utgång, ska jag, ska jag inte? Jag jobbar ju faktiskt imorgon. Näe men vafan, man lever bara en gång. Det brukar ju vara skitkul. Det här kanske blir sjuuuuukt kul? Eller nej, jag jobbar imorgon. Kan inte. Slutar oftast med = NU KÖR VI BA!
Och hur jag strular till det med min framtid då? Ska vi ens gå in på det? Näe för fan. Men jag kan ju säga såhär mycket: Jag har varit på väg till Norge. Jag har varit på väg att flytta till Norrland. Sen skulle jag till England. Sen började jag söka som au pair i Usa. Helt plötsligt ska jag plugga i Usa. Allt detta på knappa året. Att jag orkar hålla på.
Bara det här med att välja en glass, jösses vilket tjatter det pågår i huvudet.
Och hur jag i efterhand kan sitta och tänka tillbaka på människor jag mött och känslor jag fått, varfan kom de känslorna ifrån?
Och hur jag än vrider och vänder på alla möjliga alternativen så tycks jag på något sätt välja fel. Men det inser jag ju inte förrän i efterhand. Och NU kan jag sitta här och tänka för mig själv: VAD I HELVETE TÄNKER DU MED?!
Och mitt motto då: One life One chance. Visserligen är det ett bra motto i sig, men jag använder det helt fel. Hädanefter ska jag tänka lite mer logiskt kring det.
Och för att understryka för mig själv: VADFAN TÄNKTE DU MED?!
Detta var väl mest en note to myself. Måste tänka steget före mig själv.
// B-orde verkligen sova nu
Kommentarer
Trackback
