Vårt patetiska liv

Jag satt som vanligt och klickade runt på min favoritsida FACEBOOK!

Av en ren slump hamnade jag på Bälinge RF:s hemsida. En hemsida jag undvikit i ungefär 3 år... Herregud, tre år...

Det var såhär va, en gång i mitt patetiska liv hade jag ett liv som inte var patetiskt. Det var det bästa livet jag någonsin haft.

Det här var mitt liv:

 

Jag tillbringade i stort sett hela min lediga tid i stallet. Jag saknar det. Jag saknar henne. Amber. Hjärtat. Det som är det mest sorgliga är att jag aldrig mer kommer få uppleva en tid som den som var. Och jag kommer aldrig mer få se ponnyn som gjorde det lättare att leva. Det suger ännu mer än att veta att jag inte får tillbaka det livet.

Vad detta har med Bälinge att göra är att denna underbara varelse står numera på den ridskolan. Jag hälsade på henne en gång, det var bland det värsta jag gjort. Även om det var underbart att få känna hennes mule igen.

Men hey, back to my pathetic life!

Nu väntar Usa och nya äventyr. Även om det enda äventyret jag vill ha är det ovan nämnda..

// B, blev plötsligt väldigt nostalgisk